Hårboll

Hårboll, hårboll är min arvedel,
min strupes propp,
min luftvägs mur mot världen.
Nu stelnar luden kropp
i bollens onda grepp,
nu stiga konvulsioner
och stelna lemmar
kraftlöst mot hårbollens
retande form.
Hur svårt är allt,
hur vidrigt, kvävt och kittligt!

Jag kämpar på i denna svåra stund,
jag känner pälsens mjuka sfär emot mitt inre,
jag river med utspända tassar,
drar tråd ur soffans nya klädsel.

Ack, mina klor gör revor i dynorna,
min hårboll gör mig spysjuk, hostig
av päls och använt spott,
mot strupens känsliga nerv
och mot min kräkreflex!

Hårboll, hårboll är min arvedel,
min strupes propp,
min luftvägs mur mot världen.


 mvh,
/ Nils Nihilin